Tankar om ökenspridning

En av orsakerna är naturens egen genom klimatförändringar, en annan orsak ar människans intrång i naturen. Fattigdom, politik, avbränning av skog och buskar, överbetning av husdjur och konstbevattningar är orsaker som gör att vi förändrar det naturliga ekosystemet. Befolkningsökningen är mycket snabb och ca 250 miljoner människor är direkt drabbade av effekterna av ökenbildningen. 

Enligt Maltheus teori så när befolkningen ökar, ökar efterfrågan på mat, så ökar efterfrågan på mark att odla, minskad tid till träda vilket leder till effekter som markförstöring.  Detta leder till slut till att marken inte går att odla.  När det sker klimatförändring med torrperioder som följd tvingas människan att adoptera nya vägar. Men här kan man diskutera två vägar, för lite folk leder kan leda till ökad spridning eftersom färre människor brukar jorden men fler människor leder till ökad efterfrågan.

De flesta av kontinenterna är drabbade men framförallt Afrika är mest sårbart. Mest sårbart inte bara från att klimatet är ostabilt på många håll utan för att det är här de fattigaste av alla människor bor. Många länder i Afrika saknar en stabilitet både politiskt och socialt som man har i många asiatiska länder. Framförallt kvinnorna som är oftast de som brukar jorden men samtidigt inte har rätt att äga sin mark. Dessa människor bor dessutom i en miljö som är känslig för förändringar.  

 I Sahel (Etiopien, Mali, Niger, Somalia och Senegal), som är en halvtorr zon med största delen bestående av savann, bor ca 55 miljoner människor men med en yta som är odlingsbar bara ca 3 procent.  I framtiden om inte något görs så kanske vi har dessa människor på flykt undan torka och svält.

Både människan och djuren har genom tiderna kunnat adoptera förändringarna genom sitt sätt att driva jord och boskap. Världens torrområden har begränsad mängd vatten vilket leder till vid klimatförändringar att man måste vara flexibel. Men politiska och sociala förändringar har påverkat människorna levnadssätt. Påverkan utifrån att odla för export har också gjort det svårare att anpassa sig till naturens sätt. Regeringarna i dessa länder har inte varit vakna för miljöförändringar och kostnaderna som hör till har varit höga.

Ett exempel är i Kina år 2001 då stora sandstormar härjade. Man skyllde på torkan men sanningen var mer politiskt. Då man för att få lov att bygga i kustområdena måste visa att motsvarande areal har plöjts upp någon annanstans i Kina. Detta har lett till ökad ekonomisk utveckling i de områdena men med ekologiska konsekvenser som följd. Nu har man börjat satsa på skogsplantering för att minska vinderosionen.

Genom nationella program och med hjälp av NGO:s (non-governmental organisations) skall man genomföra förändringar genom decentralisering med större rättigheter på lokal nivå. Bland annat genom att satsa på skogsplantering, matgrödor, betesmarker och satsa på ekologisk monitoring, mapping av naturresurser med varningssystem tillsammans med nya energikällor och teknologi. Allt detta kräver naturligtvis både kapital och kunskap. Men mycket lite har ändå hänt. Nytt möte i Johannesburg 2002 sattes nya förhoppningar. Men ord måste bytas till handling.

Fattigdomen i sig gör det problematiskt, många av dessa länder saknar den infrastruktur som behövs för att hjälp skall nå fram. Vägar och transportmöjligheter saknas. Till exempel i Mauretanien som drabbades 2001 av dålig skörd följd av en torkperiod. Och inte nog med det utan häftiga regn (utanför regnperioden) som dödade mängder av djur.  

Är miljöförstöringen ett resultat av den snabba befolkningsökningen eller inte? Det finns, som nämndes ovan, två vägar att se på det. Den Boserupianska vägen som säger att befolkningsökningen leder till innovationer som förbättrar situationen för människorna i de drabbade områdena eller den som säger att det leder till degraderingen av miljön.

Men återigen måste det påpekas att Afrika är mer känsligt än andra ställen på vår jord. Om man har en fungerade samhällstruktur så kanske det inte skadar miljön ju fler människor där bor. Men eftersom det är just i Afrika vi finner de mest outvecklade länderna och de fattigaste av alla människor så har jag svårt att se att fler människor som föds direkt in i fattigdomen skulle göra det något bättre.

Så även om vi inte kan se ett samband mellan ökenspridning eller annan degradering av naturen så skulle både naturen och människan må bättre av att målet är att radera fattigdomen som finns i Afrika och det är svårt att göra om befolkningen ökar i den takt den gör nu.